Ibland vill man bara dra täcket över huvudet och dö ett tag.. Idag var det en sådan dag.

Konstigt egentligen, hur man anpassar sig till olika situationer..

I morse när jag klev upp så var det både yrsel och det svartnade framför ögonen. Men..man bara tar det lugnt och ser till att hålla i sig tills det gett med sig. Var så under 2-3 timmar och sedan kunde jag resa mig utan att känna något.

Jag har tålamod, fast ändå inte..

Vill ju inte direkt svimma här hemma när jag är ensam. Slår jag i något så kan det bli ett mindre blodbad med tanke på Waranet. Det är bara att ta det lugnt..

Men jag har inte tålamod med kroppen. Vill vakna upp en dag och vara som vanligt igen.

Arbeta..träna..allmänt hålla igång.. Planera in saker att göra, och kunna genomföra det. Leva livet..

Ska gåtan någon gång få sin lösning ?!

Jag hoppas det, för att acceptera att ha det så här..det har jag svårt att göra..

"Hoppet är det sista som överger människan"..

Tjing !